Hur kommer det sig att ni i dag är med i Hillsongförsamlingen i Stockholm och hur har er väg dit varit? 

Eric: Jag har varit med sedan starten av Hillsong Stockholm och Gud har gett mig en enorm passion för att vara med och planteras i hans kyrka. Jag tror på kyrkan och jag har bestämt mig för att ge tillbaka alla gåvor som Gud har gett mig till honom. 

Men det har inte alltid varit så. Jag trodde från början att min kallelse var att musicera utanför kyrkan och att höra till kyrkan bara var för några få utvalda. Nu tror jag att alla har fått kallelsen att höra till kyrkan även om några även kan ha en kallelse att musicera utanför. Jag försökte ett tag att leva som musiker utan att höra till en kyrka, men så fort det började blåsa lite hade man inget att falla tillbaka på. Vi har ju alla en kallelse att gå ut med budskapet om Jesus till människorna, men jag tror att all ens trovärdighet försvinner om man inte hör till en församling. 

Kefa: Min väg har varit liknande som Erics. Jag är pastorsbarn och uppväxt i en församling. Men hela min kyrkbild har ändrats mycket sedan jag kom med i Hillsong Stockholm. Det är härligt! 

Ida: Jag är uppväxt i kyrkan och jag har alltid upplevt det som mitt kall och min passion. Jag har aldrig sett en karriär utanför kyrkan som ett alternativ. Sedan har det varit en mognadsprocess som behövt växa fram. Är kyrkan en del av ens liv eller är den ens liv? Jag tror det är en fråga som alla behöver komma fram till, att detta är mitt liv, att vara med och bygga kyrkan med sitt liv. 

Vad har musiken för plats i dagens kyrka? 

Ida: Det handlar om att tjäna. Mitt musicerande handlar om att få människor att koppla ihop med Gud och om att leva ett liv som är ett exempel, som kan smitta av sig på andra människor. Men med musiken gör vi allt vi kan för att människor ska få ett möte med Gud. På det här sättet bygger vi kyrkan genom att försöka nå den enskilde besökaren som kommer på våra möten. 

Eric: Jag tror inte man kan bygga kyrkan enbart genom att ha bra musik. Om man bara satsade på att ha bra musik – och Hillsong är ju känt för att ha bra musik – tror jag faktiskt att folk skulle tröttna på det efter ett par månader. Hemligheten är att det finns människor som har hjärtan som älskar Gud och som ger Gud möjligheten att använda dem. Sedan är det något fantastiskt med musiken, som Gud använder för att tala till våra hjärtan. Det kan komma folk till vår kyrka som säger att de inte vill ha något med Gud att göra, men sedan då musiken börjar spela låses deras hjärtan upp och Gud kan börja tala till dem. Jag tror att den helige Ande jobbar genom musiken väldigt ofta och det har vi själva fått se. Enligt mig är det en stor uppenbarelse att förstå att Gud använder musiken för att tala till människors hjärtan. Det är fantastiskt. 

Kefa: Musiken är bara en pjäs av många som behövs för att bygga kyrkan. Till exempel behövs städteamet och mötesvärdarna. Alla delar och tjänster är lika viktiga för att bygga kyrkan. 

Är det lätt att man använder musiken som täckmantel för att inte behöva arbeta med sin personliga relation med Gud? 

Ida: Jag tror det är lätt att gömma sig bakom sin gåva och jag tror man måste få en uppenbarelse att det inte bara är en gåva utan en funktion i församlingen. En funktion som finns till för att bygga upp kyrkan. Man måste bli medveten om att det är ett ansvar man har, att orden man sjunger återspeglar det liv man lever. 

Eric: Det är viktigt att hitta en balans. Samtidigt som det är viktigt att man slipar och övar på sin gåva dagligen behöver man arbeta minst lika mycket på sina andliga gåvor. Det är tyvärr vanligt i dag att man dras åt ena hållet. Vi har människor som verkligen vill leva för Gud men sedan inte slipar sina gåvor och talanger. Sedan finns de som har fantastiska gåvor men arbetar på att få en djupare relation med Gud. Utmaningen för oss alla är att hitta en balans i det där. 

Ida: Man försöker skapa en atmosfär där man får möjlighet att växa. Vi är inte färdiga med våra processer och vi måste ge människor möjligheten att växa på dessa områden. 

Vilken plats har musiken i kyrkan? 

Ida: Musiken är inte målet utan medlet. Alla lyssnar på musik i dag och därför är det ett viktigt medel som vi använder för att nå människor. 

Hur viktigt är det att kyrkan använder sig av de musikstilar 

som är inne? 

Ida: Vill vi nå den här generationen måste vi spela den musik som den förstår. Sedan måste allting vara kopplat med den helige Ande. 

Hur är det med den generation som inte är van vid den musikstil som nu är inne. Finns det risk att kyrkan utesluter människor bara för att nå en viss grupp av 

människor? 

Eric: Det är en jättebra och också svår fråga. Jag önskar personligen att jag alltid ska längta efter att nå nästa generation så att också jag kan förändra mig och mitt sätt att se på saker. Jag tror att det viktiga är att ha ett hjärta som brinner för en förlorad generation. Oavsett vad vi spelar för musik är hjärtat och visionen den viktigaste. 

Kefa: Kyrkan har alltid varit så känd för att tycka och tänka om hur gudstjänsten ska vara. Jag har också fått jobba med det, ibland kommer det ju en låt eller en stil som inte jag begriper mig på och då måste jag tänka på vad det är vi bygger för. Varför gör vi det här? Jo, för att nå en förlorad generation. Musiken är inte bara för mig, utan det är ett medel för att nå människorna. Det var inte många år sedan jag inte förstod mig på Hillsongmusiken, men sedan började jag förstå vad musiken handlar om. Det handlar inte primärt om vad jag tycker om stilen, utan det handlar om en lovsång till Gud. 

Eric: Jag tror att det mesta skulle lösas om man insåg att kyrkan inte finns till för mig utan att jag finns till för kyrkan. 

Vad ger ni tips för de unga som växer upp med drömmar att nå ut med musiken? 

Eric: Man kan inte älska Gud för mycket och man kan inte vara för radikal för Gud. Jag drömmer om en generation som brinner för Gud. Gå med i en kyrka där du kan rota dig och där du får bli utmanad att växa både som troende och som musiker. Jag ser fram emot vad Gud ska göra i Finland. Det finns en frimodighet i de ungas ögon som jag inte såg i min egen generation.