Klockan halvåtta på morgonen i tisdags samlades trötta men spända och inspirerade tonåringar i Betel. Någon hade inte sovit nästan alls, men ingen hade försovit sig. Efter dramaövning och bön for vi iväg till högstadiets festsal.

-Ajo, det är bönerast nu! säger någon och söker upp sina vänner och meddelar dem att det är dags att be. Högst upp i en trappa i skolan samlas skolans bönegrupp och väntar på att få komma in i sitt klassrum. De har bara tio minuter, men det är skoldagens viktigaste tio minuter.

Det lilla ljusgröna huset vid arbetar i har många gånger känts trångt och opraktiskt, speciellt när det kommer till ungdomsarbete. Redan ifjol började vi drömma om att få jobba i utrymmen som var inredda och tänkta för ungdomar. Ja, tänk om vi bara hade en ungdomsgård..

Under två dagar har vi ungdomsarbetare i Karis hört ljudet av vår trailer och några andra videoklipp om och om igen i timmar medan vi själva sagt "Vill du ha en påse?" åt alla människor som gått förbi. Nu har nästan 600 påsar delats ut och lika många människor har fått se att vi finns och vad vi gör.

En god doft av bulla fyller lilla Betel och vårt minimala kök är återigen ett fullständigt kaos. Vi låter ungdomarna själva förklara vad som är på gång.